Kvinnlig löpare med knäskada

FUCK AROUND AND FIND OUT

Det vore ju väldigt lämpligt om folk bara lyssnade på goda råd. Men dessvärre så är det många råd som inte är så goda, och är de goda så kanske mottagaren inte är villig att lyssna på dem ändå. Därav min uppmaning till att fuck around and find out. Alltså testa dig fram.

Jag har nu varit en trogen motionslöpare i snart 20 år. Jag har sprungit kontinuerligt under den tiden, vilket har lett till att jag sprungit med många olika människor. Jag springer ju jämt, men riktigt så ser det inte ut i min omgivning. Folk börjar springa, men tappar det av olika anledningar. Inte sällan ser jag detta: någon ny i omgivningen börjar springa. Hen tycker det är skoj, känner sig mer hälsosam samtidigt som framsteg som löpare görs. Dvs farterna ökar i takt med att konditionen höjs och distanserna förlängs i takt med att kroppen börjar anpassa sig. Just där och då är den personen i någon slags eufori, hen har hittat glädjen i löpning och det är galet motiverande att göra framsteg. Vem tycker inte det liksom.

Det är i detta läge i princip bara en fråga om tid, innan löparskadan är framme för den personen. Med väldigt få undantag så leder en snabb ökning av farter och distanser till skador för euforiska nybörjare. Det går i regel bra i några månader. Sen kommer skadan. Och det rör sig sällan om några coola skador som vrickningar eller avslitna muskler. Utan det är överansträngningar på leder, ligament och sådant icke spektakulärt. Som inte utvecklas i samma takt som muskler och kondition.

Ja men om du vet detta varför varna du inte? Läs första stycket igen.

Det florerar så jävla mycket skitråd där ute så det är inte så lätt att veta att skynda långsamt är ett gott råd. Samt att det är otroligt svårt att ta till sig det rådet, när man är taggad till tänderna och löpning är det roligaste som finns. Jag ser det dagligen i olika löparforum. Någon skriver om sin nyvunna kärlek till löpningen. Och folk peppar på, men också förmanar om försiktighet. Noll gånger av hundra leder detta till ökad försiktighet killgissar jag. Jag har dock inget vettigare alternativ att bidra med så jag skriver inget i de trådarna.

Sen är det ju kanske världens tråkigaste uppmaning att ge också. Ta det lugnt, tänk på din återhämtning yada yada. Det är ju sådant som mammor säger.

Jag försöker i stället göra vettiga val själv. Typ som att sänka farten på vissa pass om det inte känns bra. Ta en vilodag då och då trots att jag vill springa. Jag nöter på med styrketräning för att förhoppningsvis palla löpningens kravprofil. Och ofta pratar jag om träningens olika principer och där är återhämtningen en viktig del. Och jag springer 4-7 dagar i veckan året om och visar att det går. Om man bara lyssnar på råd och är försiktig. Och för att inte låta för jävla präktig så kan jag meddela att jag får vila ofrivilligt då och då för att återhämta strukturer i kroppen jag varit för våldsam med. Samt att jag sprang av hälsenan 2017. Så jag är ingen guru. Men mitt råd är FUCK AROUND AND FIND OUT.

Spring stolt och lita aldrig på den första kilometern.

Och nu när ni ändå läst hit och är på sidan så klicka er in och se om det är någon produkt som kan locka. 

Tillbaka till blogg

Lämna en kommentar

Notera att kommentarer behöver godkännas innan de publiceras.