Runners high.
Att känna stor eufori, samt att smärtor dämpas i kroppen samtidigt som sinnesintryck förefaller skarpare och klarare. Ofta i kombination av känslan att vara outtröttlig. Det låter väl inte helt fel. Det är alltså detta som ofta rapporteras av dem som känt av runners high.
Men vad tusan beror det?
Anledningen till ”runners high” har man trott vara att motion frigör endorfiner, en typ av naturliga opiater, vars syfte är att döva känslor som smärta och utmattning utan att du ska behöva skjuta heroin eller muta din läkare att ge dig morfintabletter. Nu verkar det istället som att fler och fler tror att det har att göra med att träning akut aktiverar kroppens egna endocannabinoidsystem. Så antigen känner du dig hög på morfin eller cannabis. Vem bryr sig, en skön känsla lägger sig över dig.
Det verkar vara rättvist på ett sätt men orättvist på ett annat sätt. Rättvist enligt mig för att man inte kan som nybörjare bara glida in på en räkmacka och springa några gånger och få en belöning. Det verkar vara så att man behöver ha sprungit ett tag. Löprundan verkar också behöva överstiga 45 min. Det verkar dessutom som att det behöver vara löpning av det mer intensiva slaget. Men inte helt klarlagt. Så en nybörjare som joggar ett par varv runt kvarteret kanske känner sig glad över det, men högst troligt är det inte någon runners high som infunnit sig.
Och sen kan det upplevas som orättvist av den anledningen att det finns de som springer hela livet och uppfyller kraven om passens längd och intensitet utan att uppnå det. Någonsin. Jag är en av dem. Så nu ska jag efter att jag skrivit klart detta träffa den lokala drogkillen.
Varför finns ens runners high? Varför händer detta då? Det är kroppens sätt att motverka smärta och stress. När du springer, framför allt under långa och intensiva pass, aktiveras det limbiska systemet – den del av hjärnan som styr känslor och belöningar. Det skickar signaler till dig att “detta är bra”, något som triggar frisättningen av lyckokemikalier. Samtidigt minskar nivåerna av stresshormoner som kortisol, vilket förklarar varför många känner sig lugnare och gladare efter en löprunda.
Men, som med det mesta som är för bra för att vara sant, är inte runners high något man kan plocka fram varje dag. Det är snarare lite som en slumpmässig bonus som får dig att vilja springa igen – och igen. Det är som att naturen skapat ett magiskt system som belönar uthållighet och fysisk aktivitet, för att hjälpa oss att fortsätta sträva mot hälsa och välmående.
Har du känt runners high någon gång? Kommentera gärna?